Ibland är jag iväg på kvällstid för att besöka alfabetiseringsklasser, mitt mål är att dra ut en gång i veckan men så ofta blir det inte i praktiken.
I tisdags åkte jag tillsammans med koordinatorn för Alfaprojektdelen ut till statsdelen Avenue Kaza. Där är det 4 aktiva klasse, 2 som nu har gått vidare till nivå 2 (andra året) och som då inte bara övar på att läsa och skriva men också på enkel bokföring. De andra två klasserna startades för ett par månader sen.
Projektet bestämde vid uppstarten att vi ska se till att de som deltar i projektet, tex alfabetiseringseleverna, ska få information om de mänskliga rättigheterna. Så i tisdags när vi var iväg började jag på det äventyret. Jag har planerat det lite grann, skrivit en del 1 till temat och 12 påstående till en avslutande “sant eller falskt”-tävling.
Krångla inte till det
WP_20150428_20_08_58_Pro__highres
Det var inte första gången jag stod inför en större grupp människor och på min mycket inkorrekta (men förståeliga) franska försökte dela ett budskap. Det är alltid spännande, hur ska det gå?
Alfabetiseringseleverna är personer som inte har gått på skola tidigare, deras språk innehåller mer slang än vad jag är van vid. Jag försöker att inte krångla till det. Korta meningar, rakt på sak, inga metaforer. Jag läser nästan innantill för att inte komma med oplanerade och dåliga formuleringar.
När jag är färdig med mina dryga 10 minuter av information frågar jag om det var något som var otydligt. I grupp nummer 1 (nivå 2-klassingarna) hummades det om att jodå, de hade förstått, allt var klart sagt. I grupp nummer två (nivå 1-klassingarna) svarar en dam: Jag fattade ingenting! Det verkade som tur var inte som att det var riktigt så illa, det var en detalj hon inte förstått som hon fick förklarat för sej medan resten av klassen himlade med ögonen för att hon kastat ut sanningen om att hon inte förstått.
Så då gick jag vidare till “sant eller falskt”-leken. Den första gruppen är inne på sitt andra år i alfabetiseringsklassen och kan därför läsa (iaf en hel del). Så jag delade in klassen i två lag och delade ut de 12 lapparna i varje lag och bad dem (2 eller 3 tillsammans) att bestämma om påståendet var sant eller falskt. Jag försökte att inte krångla till det. Men oj, det tog tid. Eleverna pratade, de frågade om hjälp, de förstod inte vad som stod på lapparna, de förstod inte vad det betydde, vad skulle de göra? Till slut fick vi resultat: det ena laget vann med 6 rätta svar mot det andra som hade 5 rätta svar. Jag gick igenom påståendena och fick då möjlighet att igen förklara en del principer i de mänskliga rättigheterna. Hälften rätt på sant eller falskt direkt efter att du har hört om temat är inte så imponerande resultat. Men jag tror att det var en stor utmaning att förstå vad meningarna bar för betydelse. Ingen har ett högre värde än en annan person, sant eller falskt. Det var svårt att svara på. Jag krånglade visst till det ändå, med negationer iaf.
Den andra gruppen bestod av personer som nyligen startat på alfabetisering, de läser inte mycket än. Så här fick var och än använda sin lilla svarta tavla. Ja, alla elever (alfabetisering eller ordinär småskola) har varsin liten svart tavla och vit krita. Ganska miljövänligt, det övat att skriva många saker på den som suddas ut lika lätt. Iaf, här läste jag upp påståendena och eleverna skrev F (=faut/falskt) eller V (=vrai/sant), så räknade jag till tre och alla höll upp och visade.
Jag läste meningen, exempelvis: Män har mer ansvar och är därför mer värdefull än kvinnor! Eleverna såg på varandra. Touré (koordinatorn för alfa) “översatte”. Jag hade krånglat till det. Hans ord var ungefär: Ni vet, män, de jobbar mer och har mer ansvar och så, och därför så tänker man att de är högre upp, man betraktar dem mer (högre) än andra, har mer värde än, ja än kvinnorna, mammor og flickor. Är det sant eller är det falskt.
Eleverna förstod översättningen och i just detta exemplet svarade de unisont. Samtliga svarta minitavlor visades upp med tydliga V, sant. Hade jag verkligen krånglat till det så mycket att de inte förstått att de mänskliga rättigheterna menar att alla har samma värde, män som kvinnor också. Jag fick repetera det där igen och så ta nytt andetag för nästa mening, nästa (långa) “översättning”. Så fortsatte vi. Ibland visade majoriteten att de förstått påståendet och informationen men ofta inte.
WP_20150428_20_08_25_Pro__highres
Jag vet inte om jag verkligen har krånglat till det så mycket så att det är mitt fel att alfa-eleverna inte förstod informationen eller påståendena. Nu återstår 7 Alfabetiseringscenter som jag bör besöka med det samma budskapet. Puh, hur ska det gå. Det behövs nog både en runda två och tre…