I dag är det torsdag, första torsdagen efter storhelgerna jul & nyår. Projektet ESPT (hopp för alla) hade jullov – sånt kan vi inte klaga på :)
Men nu är jag alltså tilbaka på jobb och det är med krasslig röst och varierande kroppstemperatur. De kyliga 22 graderna, torra luften och kanske främst en smittande Elinor har gjort mej förskyld. Inte så allvarligt, går nog snart över.

Idag jobbar jag med att hitta svar på frågan.

Projektgruppen är samlad runt bordet med varsin laptop och en projektor som visar oss det gryende resultatet av en årsrapport. Det tar sin tid, det är naturligt. Men jag är trött och när svaren inte korresponderar med frågan närmar jag mej modlöshet (okej inte helt, men i så där 3 sekunder iaf). Fokus! och fokus igen. Vad frågar de efter, vad har vi svarat. Vi närmar oss men det blir inte klart idag.
Det här är en del av min jobb som missionär. Utan riktiga rapporter mister vi samarbetspartner och projektet som ger barn en skolgång, vuxna möjlighet att lära att läsa och skriva och visar människor hur man lever utan och med HIV kommer stanna. Så det är bäst att hålla huvudet klart i förkylningsdimman.

Snart, om 2t, ska vi ut på lite mediajobb. Det är jag och min närmaste kollega Ellen. Våra medler kommer från människor som ger av det de har. Man vill gärna ge till bra ändamål, men om man inte vet om dem så blir det ju inget. Så nu ska vi ut och filma en intervju vid ett av våre alfabetiseringcentra. Detta blir spännande. Som sagt, rösten är krasslig och huvudet är tjockt. Men det blir spännande att se vilka svar vi hittar på våra förberedda frågor.

Autopilot på för att hitta svaren